Antagligen insåg fröken i FPA:s telefon det absurda i begäran och lovade sätta ett kryss på rätt ställe i mina handlingar. Det är naturligtvis omöjligt för mig att bevisa att jag inte haft jobb. Om jag haft jobb hade jag visserligen kunnat bevisa det medelst ett papper i form av t.ex. ett lönekvitto. Men motsatsen är dessvärre omöjlig att bevisa. Sådana papper står inte att få någonstans. Se även Spede show - Yritysavustusvirasto där hjälten tvingas bevisa att han inte varit gift.
Som socker på jordgubbarna ringdes jag nyss upp av något fruntimmer på FPA som ville att jag skulle delta i en telfonundersökning om hur deras telefontjänst fungerar. Nu är det ju allmänt känt att det är väldigt svårt att nå FPA per telefon och t.o.m. per e-post. Detta beklagar de själva (ibland) på sina nätsidor. Betjäning på svenska kan man se sig i månen efter men det beklagar de inte heller. Lagen må säga vad den vill.
Jag finner det konstigt att FPA som är så överarbetat och resursbrustet har tid att ringa upp folk mitt i deras fisksoppa och ställa frågor om - just det - sina resursbrister. Till saken hör att jag förbjudit all form av marknadsföring och intervjuer per telefon. Bl.a. krävde detta ett telefonsamtal till befolkningsregistret som i annat fall säljer medborgarnas telefonuppgifter till företag som sysslar med s.k. direktmarknadsföring. Jag deltog i undersökningen mycket kort och kraftigt - på finska.
Låt oss anta att det finns tio servicepunkter av vilka en, d.v.s. 10 %, betjänar på svenska och finska. Resten betjänar bara på finska. Vidare antar vi att 10 % av de köande kunderna är svenskspråkiga. De finskspråkiga och de svenskspråkiga kunderna står alltså i samma kö, men de svenskspråkiga blir förbigångna av de finskspråkiga vid alla servicepunkter utom en där de är likvärda. Om den genomsnittliga kötiden för en finskspråkig kund i detta system är 10 minuter, vilken blir då den genomsnittliga kötiden för en svenskspråkig kund? Svara mig den som kan.